carroknas

ibland vill jag bara lämna allt och gå. jag har kommit en bra bit på vägen och äntligen kan jag se ljuset. men så kommer vissa dagar, då allt bara blir fel, jag vill inte gå tbx till den tiden igen. jag vill inte behöva vara rädd för hur dagen ska sluta, ska jag hamna i bråk, eller ska jag kunna sköta mig. det är bara några månader kvar, inte så lång tid kvar, bara och stå ut. försöka hålla huvudet över vattenytan lite iaf.  jag ska klara det, för jag är starkare nu.